á la Sara

Tänkte här, idag, ge en kort bakgrund. För att det kanske kan vara svårt för er som itne känner mig väl, att haja läget;)

Mailade en vän, och tycker att mitt svar ger en bra inblick. Har ändrat lite i svaret.

Kan göra som så att jag berättar i korthet (inte för att jag inte vill berätta allt, men det skulle kräva flera block tror jag..haha) om läget sedan jag fick ledgångsreumatism.
I samma veva som jag träffade Mats så fick jag ledgångsreumatism. Det var 2002, och jag bodde då i Sävsjö. Mats och jag träffades via 7ehimlen, på nätet. Han är från Linköping, men bådde då i Jönköping.
Jag flyttade hit till Jkp hösten 03 och vi gifte oss i januari 2004. Läste under två år upp betyg på en folkhögskola. Redan innan jag fick sjukdomen hade jag problem med mina fötter, men hösten 04 var det ett faktum att jag var tvungen att steloperera höger stortå. Låter simpelt, men under två månader är man gipsad och måste vara så still som möjligt. Det är rullstol som gäller om man ska ut.

Jag fick vara borta två månader från skolan, och lyckades iaf slutföra studierna.
Hösten 05 började jag läsa till gymnasielärare, men kroppen började bli sämre. Hade mycket värk.
Gick på rehabillitering på sjukhuset i flera veckor, i omgångar. Jag hade så ont att jag inte ens kunde vara med på avslappningsövningarna. Min läkare vägrade ge mig nya bromsmediciner. Detta resulterade i att jag, jan 06, blev så dålig att jag inte kunde fortsätta plugga. Då for även stiften ut ur min tå, som de satte in när jag opererades.

Den andra foten krånglade, så den opererades juni 06. Allt gick så långt med min kropp att jag inte kunde vända på mig i sömnen utan att vakna av värk. Hade ont överallt. Flera arbetsterapeuter, sköterskor, och min sjukgymnast var på min läkare om byte av bromsmedicin. Som ska stoppa reumatismen så mkt det går.
Steloperationer innebär att man fixerar en led, så att den inte ska kunna kröka sig. När man har RA (Rematuid Artrit) så kröker sig lederna gärna.
Sammanlagt har jag gjort 5 steloperationer, och inväntar en 6:e i vår.

Fick testa flera olika, starka mediciner. Ta sprutor hemma mm. Första nyare medicinen jag fick, mådde jag jättebra av i två veckor. Sen motarbetade kroppen medicinen, så jag blev väldigt sjuk. Så fortsatte det under ett år provade jag tre starka mediciner och ingen av dem fungerade.

Det gjorde att hoppet släktes mer och mer, samtidigt gjordes operationer på mina fötter. Har varit heltsjukskriven sedan 06, men till och från sjukskriven sedan 02.
Plus en massa probelm med tänder, som kostat säkert 20 tusen pga mediciner mm.
Fick, pga en njurbäckeninflammation veta att min ena njure fungerar 10 %

Låter som att jag klagar, vilket inte är min mening. Har mellan varven haft ett jättebra liv med, och Mats är fantastisk:) Såklart är vår katt en lyckoskatt!:)

Sen, i februari 08, hann allt ikapp mig. Sorg över sjukdomen, depression, ångest..ja allt. Jag la in mig på psyket, och blev kvar i 4 veckor. Det var INTE en positiv upplevelse. :/ Dock fanns där människor, om än få, som gjorde dagarna bättre.
Men nu förstår jag hur människor känner sig, som inte vill leva. Jag är fortfarande mitt i processen, och vissa dagar vill jag dö. Men, jag lever. Och äter 100 tabl i veckan, minst:/
Ska vid senare tillfälle berätta om hur upplevelsen på psyket var.

I sommar har jag fått en ny reumatisk sjukdom, Sjögrens syndrom. Det enda positiva med den är att man får billigare tandvård, vilket är bra:)

Tack vare Gud, underbar familj (min och Mats) och vänner har gjort att jag orkar. Alla era fina kommentarer och brev berör mig djupt.

Min man är en klippa, som jag inte vill leva utan.